[STORS] Leksaken, en skräckhistoria

[Will709432]

Tried to be slightly more ambitious this time. Thought what the hell, why not push the boat out a bit? Pun intended - won’t make sense until you read the story. Still, I tried to keep the language simple, difficult for me because I’m used to reading old Victorian novels. Hope I haven’t made a mess of the Swedish language, which I’m beginning to love.

Svensk version

Leksaken, en skräckhistoria.

Thomas stod vid stugans dörr med en resväska.
”Jag har fått nog”, sa han.
Han darrade av rädsla.
”Jag går”, sa han. ”Och inte försök att stoppa mig igen!”
Den ruttnande saken som han hade gift sig med kacklade i hörnet av rummet. Hon gav ifrån sig en stank i sin gungstol och gungade sakta fram och åter. Hon satt nästan gömd bakom en svärm av flugor som surrade omkring huvudet. Han kunde knappt se hennes ansikte.
Inte heller ville han när hennes riktiga form var så ohygglig. *I got in a bit of a pickle over this sentence, tried to say “not that he wanted to see her face anyway when her real form was so hideous”, thought of using “göra det i alla fall”. In end tried this as an alternative.
Första gången han såg den blev han nästan galen.
“Försök det inte”, sa hon med raspig röst. ”Du kommer inte att gå långt.”
”Hotar du mig?”
Den krypande skuggvarelsen vid hennes fötter rörde, som följde efter henne som en hund, sig som om den vågade närmar sig honom. *very difficult sentence for me to get straight, still unsure if this is right or just a mess.
Thomas ryckte till och var nära att tappa modet.
Hon kacklade ännu högre när hon såg att han var rädd för henne. *unsure about ”even” here. After reading about it online, opted for ännu but still not clear.
Ilsket drog Thomas upp dörren och klev ut.
Stranden låg klar i månljuset. Vågorna svepte mjukt upp på stranden.
Jag behöver bara nå fiskebåten, tänkte Thomas. Han var säker på att hon inte hade styrka över havet.
Med darrande ben, gav sig Thomas iväg.
Smekmånaden var ett trick. Den första natten på hennes ö när han omfamnade sin unga hustru, ömsa hon skinn som en orm. Sedan avslöjades en ful kacklande häxa. De läppar som han kysst ruttnade. Han kvävdes nästan av larverna. Han kräktes.
Han visste inte vad det var, eller om det ens levde!
Ön var en fälla! Som ett spindelnät. Och hon var spindeln!
När han nått fiskebåten tittade han förskräckt över axeln. Plötsligt anade han rörelse bakom sig och vände sig om.
Hon stod i dörröppningen och tittar upp på månen.
Hon sträckte händer ut med fingrarna dansande i luften.
Thomas tappade resväskan och började springande. Glöm båten. Han skulle simma och helst drunkna. Men han visste att hon inte skulle låta sin leksak dö
När Han var nästan framme vid vattnet, såg han formerna som kom från havet. Han flämtade.
Krabbor!
Krabbor med enorma rakknivsvassa klor. Och de närmade sig hastigt från alla håll.
Han tvingades tillbaka. Han kunde inte fly. Han kändes patetiskt. Han snyftade, en bruten man.

English version

The plaything, a horror story.

Thomas stood at the cottage door with a suitcase.
”I’ve had enough,” he said. He was trembling with fear.
”I’m going,” he said, ”And don’t try to stop me again!”
The rotting thing that he had married cackled in the corner of the room.
Rocking slowly back and forth in her rocking chair, she gave off a stink. She was almost hidden behind a swarm of flies that buzzed around her head. He could barely see her face.
Not that he wanted to see it when her real form was so hideous. The first time he had seen it, he almost went out of his mind.
”Don’t try it,” she said in a raspy voice. ”You won’t get far.”
”Are you threatening me?”
The creeping shadow creature which followed her like a dog moved at her feet as if it dared approach him.
Thomas flinched and almost lost his courage.
She cackled even louder when she saw he was afraid of her.
Angrily, Thomas opened the door and stepped out.
The beach lay clear in the moonlight. The waves swept up on the beach softly.
I need only reach the fishing boat, Thomas thought. He was sure that she didn’t have power over the sea.
With trembling legs, Thomas set off.
The honeymoon had been a trick. The first night on her island, when he embraced his young wife, she shed her skin like a snake. Then a cackling Witch was revealed. The lips he kissed were rotting. He almost chocked on the worms and vomited.
He didn’t know what it was, or even if it was alive.
The island was a trick. Like a spider web. And she was the spider.
When he reached the fishing boat, he looked back in fear over his shoulder. Suddenly, he sensed movement behind him and turned around.
She stood in the doorway looking up at the moon.
She stretched out her hands, her fingers dancing in the air.
Thomas dropped the suitcase and began running. Forget the boat. He would swim and rather drown. But he knew that she would not let her plaything die.
When he was almost at the water, he saw the shapes that were coming from the sea. He gasped.
Crabs
Crabs with enormous razor sharp claws. And they were approaching quickly from all directions.
He was forced back. He could not escape. He felt pathetic. He sobbed, a broken man.

***Grateful if anyone could make corrections, point out where I've gone wrong. Thanks.

[Will709432]

@Basler, I tried making spaces between the sentences to make it more readable but when I try it messes up the formatting somehow. It comes up with this "CODE: SELECT ALL" thing

[Crahdol]

[mention]Will709432[/mention] This is a very good translation. I had very little to opine about. It might look like a lot of red marks at firskt glance, but that is because i deleted your comments from the corrected version. The writing itself ain't that bad either

Corrections by Crahdol: Svensk version

Leksaken, en skräckhistoria.

Thomas stod vid stugans dörr med en resväska.
”Jag har fått nog”, sa han.
Han darrade av rädsla.
”Jag går”, sa han. ”Och inte försök att stoppa mig igen!”
Den ruttnande saken som han hade gift sig med kacklade i hörnet av rummet. Hon gav ifrån sig en stank i sin gungstol och gungade sakta fram och åter. Hon satt nästan gömd bakom en svärm av flugor som surrade omkring huvudet. Han kunde knappt se hennes ansikte.
Inte heller ville han när hennes riktiga form var så ohygglig. *I got in a bit of a pickle over this sentence, tried to say “not that he wanted to see her face anyway when her real form was so hideous”, thought of using “göra det i alla fall”. In end tried this as an alternative.
Första gången han såg den blev han nästan galen.
“Försök det inte”, sa hon med raspig röst. ”Du kommer inte att gå långt.”
”Hotar du mig?”
Den krypande skuggvarelsen vid hennes fötter rörde, som följde efter henne som en hund, sig som om den vågade närmar sig honom. *very difficult sentence for me to get straight, still unsure if this is right or just a mess.
Thomas ryckte till och var nära att tappa modet.
Hon kacklade ännu högre när hon såg att han var rädd för henne. *unsure about ”even” here. After reading about it online, opted for ännu but still not clear.
Ilsket drog Thomas upp dörren och klev ut.
Stranden låg klar i månljuset. Vågorna svepte mjukt upp på stranden.
Jag behöver bara nå fiskebåten, tänkte Thomas. Han var säker på att hon inte hade styrka över havet.
Med darrande ben, gav sig Thomas iväg.
Smekmånaden var ett trick. Den första natten på hennes ö när han omfamnade sin unga hustru, ömsa hon skinn som en orm. Sedan avslöjades en ful kacklande häxa. De läppar som han kysst ruttnade. Han kvävdes nästan av larverna. Han kräktes.
Han visste inte vad det var, eller om det ens levde!
Ön var en fälla! Som ett spindelnät. Och hon var spindeln!
När han nått fiskebåten tittade han förskräckt över axeln. Plötsligt anade han rörelse bakom sig och vände sig om.
Hon stod i dörröppningen och tittar upp på månen.
Hon sträckte händer ut med fingrarna dansande i luften.
Thomas tappade resväskan och började springande. Glöm båten. Han skulle simma och helst drunkna. Men han visste att hon inte skulle låta sin leksak dö
När Han var nästan framme vid vattnet, såg han formerna som kom från havet. Han flämtade.
Krabbor!
Krabbor med enorma rakknivsvassa klor. Och de närmade sig hastigt från alla håll.
Han tvingades tillbaka. Han kunde inte fly. Han kändes patetiskt. Han snyftade, en bruten man.
+++
Svensk version

Leksaken, en skräckhistoria.

Thomas stod vid stugans dörr med en resväska.
”Jag har fått nog”, sa han.
Han darrade av rädsla.
”Jag går”, sa han. ”Och inte försök att stoppa mig igen!”
Den ruttnande saken som han hade gift sig med kacklade i hörnet av rummet. Hon gav ifrån sig en stank i sin gungstol och gungade sakta fram och tillbaka. Hon satt nästan gömd bakom en svärm av flugor som surrade kring hennes huvud. Han kunde knappt se hennes ansikte.
Inte för att han ville det heller, eftersom hennes riktiga form var så ohygglig. {You could put it this way instead, to go with your intended meaning better}
Första gången han såg den blev han nästan galen.
“Försök inte ens”, sa hon med raspig röst. ”Du kommer inte att komma långt.”{I changed these up to sound more natural, although your original translation is more literal}
”Hotar du mig?”
Den krypande skuggvarelsen vid hennes fötter, som följde efter henne som en hund, rörde sig som om den vågade närma sig honom. {It was almost perfect. You had just placed the secondary clause (followed her like a dog) in the wrong place.}
Thomas ryckte till och var nära att tappa modet.
Hon kacklade ännu högre när hon såg att han var rädd för henne. {You are using "ännu" correct here }
Ilsket drog Thomas upp dörren och klev ut.
Stranden låg klar i månljuset. Vågorna svepte mjukt upp på stranden.
Jag behöver bara nå fiskebåten, tänkte Thomas. Han var säker på att hon inte hade makt över havet.
Med darrande ben, gav sig Thomas iväg.
Smekmånaden var ett trick. Den första natten på hennes ö när han omfamnade sin unga hustru, ömsade hon skinn som en orm. Sedan avslöjades en ful kacklande häxa. De läppar som han kysst ruttnade. Han kvävdes nästan av larverna. Han kräktes.
Han visste inte vad det var, eller om det ens levde!
Ön var en fälla! Som ett spindelnät. Och hon var spindeln!
När han nått fiskebåten tittade han förskräckt över axeln. Plötsligt anade han rörelse bakom sig och vände sig om.
Hon stod i dörröppningen och tittar upp på månen.
Hon sträckte ut sina händer, med fingrarna dansande i luften.
Thomas tappade resväskan och började springande. Glöm båten. Han skulle simma och hellre drunkna. Men han visste att hon inte skulle låta sin leksak dö
När Han nästan var framme vid vattnet, såg han formerna som kom från havet. Han flämtade.
Krabbor!
Krabbor med enorma rakbladsvassa klor. Och de närmade sig hastigt från alla håll.
Han tvingades tillbaka. Han kunde inte fly. Han kändes patetiskt. Han snyftade, en bruten man.

[Will709432]

Appreciate you taking the time to do this. Thank you. I've had a quick look over it and will study the corrections this weekend but just one thing jumped out at me which I'm unclear on

This part: sträckte ut sina händer. Could I have said "hon sträckte ut händerna", dropping sina?

[Crahdol]

This part: sträckte ut sina händer. Could I have said "hon sträckte ut händerna", dropping sina?

Yes, that is perfectly fine as well. Just remember to use definite form (händerna) if you drop the possessive pronoun. And vice versa, to only connect the possessive pronoun to an indefinite noun.

[Will709432]

Excellent. Thanks

[Will709432]

Crahdol,

This may have been missed, Han kändes patetiskt or Han kände sig patetiskt? I was trying to say how he felt. When I started writing this up with your corrections, I wondered about this because just last night I saw han kände sig in a book and thought hold on.. .maybe that's what I meant

Is Han kände sig more correct for feelings? Unsure why I wrote it the other way.

[Crahdol]

Crahdol,

This may have been missed, Han kändes patetiskt or Han kände sig patetiskt? I was trying to say how he felt. When I started writing this up with your corrections, I wondered about this because just last night I saw han kände sig in a book and thought hold on.. .maybe that's what I meant

Is Han kände sig more correct for feelings? Unsure why I wrote it the other way.

You're right, I completely missed that.
att känna sig is used to describe how a subject feels about themselves. And, it's patetisk (without the 't' at the end) since you need the adjective and not the adverb.

Conversely, att kännas would ve used to describe a subject opinion about something, ur to convey something you felt with your senses (i.e. touch)

Ex.
Han kände sig lycklig - "He felt happy"
Jag känner mig rädd - "I feel afraid"

Det kändes fel - "It felt wrong"
Jag känner smärta - "I feel pain"