Wanted to try present tense, which I realise I’ve been avoiding, so half present/half past… Tried really hard to get this right this time taking into account the advice (and encouragement) from Crahdol on here, so hopefully everything in place, buttoned up, tie on, boots laced... 
svensk version
Mörka Väggar
Jag traskar uppför den knarrande trappan i det gamla huset. Darrande fingrar sliter i spindelväven som hänger på det ruttnande trappräcket. Den smutsiga tapeten fladdrar i ett fuktigt drag, min skugga skapar monstruösa former i ficklampan.
Jag tvekar på toppen av trappan, så rädd att jag känner hur blodet pulserar i kroppen. Men jag tar några djupa andetag för att lugna nerverna, drar upp den gnisslande dörren till mitt gamla barndomsrum och går in.
Det hände, precis här! Femtio år sedan. I detta rum, som jag delade med min lillasyster då. En natt, skiftande ljud, viskande rörelser; entiteten kom och ryckte upp min lillasyster, skrikande, ur sin spjälsäng och tog henne med sig in i väggen.
Ingen trodde på vad jag hade bevittnat. Jag hade tittat från sängen, orörlig, som förstenad. Jag var bara en pojke.
”Var är hon?”, skrek mamma om och om igen. Hon skakade mig som en trasdocka. ”Vad har du gjort?”
Jag blev omhändertagen.
Åren gick och jag fick höra att pappa hade dött av fylleri, och att mamma hade blivit galen och dött skrikande: "Var är hon?”
Jag höll fast vid min berättelse om entiteten. Kanske var det därför jag flyttades till ett mentalsjukhus och låstes in när jag fyllde arton år.
Min farbror var den enda besökaren.
Han hade bott i huset när det tillhörde mina farföräldrar. Han och min pappa var små pojkar då. De hade sett konstiga saker. "Mörkret", förklarade han, ”verkade försöka forma sig till något. Det bildade något som jag bara kunde se i ögonvrån. Jag trodde att jag såg det helt en gång, men när jag tittade igen, hade det försvunnit."
”Varför pratade min far aldrig om det?”
”Självförnekelse och rädsla! Dessa två går ofta hand i hand.”
”Har det något med själva huset att göra?”
“Svårt att säga. Något som är korrupt ändå … Har du någonsin sett hur kött börjar förvandlas till en annan levande varelse när det ruttnar?”
Jag hade darrat i hela kroppen vid tanken. "Varför försökte den inte ta dig med sig, som den tog min syster?”
”Jag och din far var stora pojkar. Kanske den där varelsen ville ha ett svagare byte."
Jag bad honom att inte gå tillbaka till huset. Jag var rädd att jag skulle förlora honom också. Han gick med på att inte göra det. Och han höll sitt löfte, men han sålde aldrig huset. Han lät huset ruttna ännu mer. Jag väntade och visste att jag skulle komma tillbaka en dag, så snart jag släpptes.
Nu står jag här igen, och lyser med facklan över de smutsiga väggarna och lyssnar till vindens stön. Jag darrar längs hela ryggraden, när jag vänder mig om för att kunna lyssna bättre.
Är något kryper uppför den mörka trappan?
Men mitt åldrande hjärta slår högre och det är allt jag kan höra.
Är något sipprar ut ur väggen som tidigare?
Jag känner lukten av ondska igen. En ruttet stank som ruttnande kött.
”Jag är inte för gammal för att slåss mot dig.”, ropar jag för att stärka mitt mod. ”Visa dig, Monster! Kom fram!”
Plötsligt dyker det upp något mörkt på väggen, en stor fläck som liknar ett barns skugga.
English version
Dark Walls
I trudge up the creaking stairs of the old house. Trembling fingers tear at the cobwebs hanging on the rotting banister. The dirty wallpaper flutters in a damp draft, my shadow creating monstrous shapes in the flashlight.
I hesitate at the top of the stairs, so afraid that I can feel the blood pulsing through my body. But I take a few deep breaths to calm my nerves, pull open the squeaky door to my old childhood bedroom and enter.
It happened here! Fifty years ago. In this room which I shared with my little sister at that time. One night, shifting sounds, whispering movements; the entity came and snatched my little sister, screaming, out of her crib and took her into the wall with it.
No one believed what I had witnessed. I had watched from the bed, motionless as if petrified. I was just a boy.
"Where is she?" my mother screamed over and over again. She shook me like a rag doll. "What have you done?"
I was taken into care.
The years went by and I was told that my dad had died of drunkenness, and that my mum had gone mad and died screaming, "Where is she?"
I stuck to my story about the entity. Maybe that's the reason I was moved to a mental hospital and locked up when I turned eighteen.
My uncle was my only visitor.
He had lived in the house when it belonged to my grandparents. He and my father were little boys then. They’d seen strange things. "The darkness," he explained, "seemed to be trying to form itself into something. It formed something that I could see only from the corner of my eye. I thought I saw it completely once, but when I looked again, it was gone."
"Why didn't my father ever talk about it?"
"Self-denial and fear! Those two things often go hand in hand."
"Does it have anything to do with the house itself?"
"It's hard to say. Something that's corrupt anyway ... Have you ever seen how meat begins to turn into another living thing when it rots?"
I had trembled at the thought. "Why didn't it try to take you with it, like it took my sister?"
"Your father and I were big boys. Maybe the creature wanted weaker prey."
I begged him not to go back to the house. I was afraid I'd lose him too. He agreed not to. And he kept his promise, but he never sold the house. He let the house rot even more. I waited, knowing I would return one day, as soon as I was released.
Now I stand here again, shining my torch over the dirty walls, listening to the moaning wind. My spine shivers as I turn to listen better.
Is something creeping up the dark stairs?
But my aging heart beats louder and that's all I can hear.
Is something seeping from the wall like before?
I can smell evil again. A putrid stench like rotting flesh.
"I'm not too old to fight you," I shout to bolster my courage. "Show yourself, Monster! Come out!"
Suddenly, something dark appears on the wall, a large stain that looks like a child's shadow.
*a note about word order. Often in English we get sentences like this "Shaking with fear, she opened the door etc. etc." … when I try it that way in Swedish, it just looks wrong because of tenses. Is Skakande av rädsla, öppnar jag dörren a possible word order? I've seen it done like this, however: Skakande av rädsla, öppnade jag dörren etc.
*I toyed with Var finns hon?” but I’ve seen var är ni, var är jag and so decided to go with var är hon.
*Jag blev omhändertagen. I think this means taken into care, protective services but not sure.
*pratar vs talar?
*Dessa två saker går ofta hand i hand. Originally wrote it that way but wasn’t sure about using saker when talking about emotional state/condition.
*”Visa dig, Monster! Kom fram!” seen both these used, but not sure if kom fram really is a command to come out from hiding.
: Native | 
: Fluent | 
: N5 |