Svenska version
Plan B
”Ambulans", Sandra flämtade. "Min pojkvän blev överkörd."
Hon berättade var hon kunde hittas och lade ner telefonen. (Not sure about use of berättade here; trying to say she told them -the ambulance service- her location)
I den skuggiga sidogatan, slutade Andrew stönar när den gotiska vackra flickan gick ut ur telefonkiosken.
”Ser tillräckligt övertygande ut?” frågade Andrew. Hans bleka pojkaktiga ansikte stod i stark kontrast till hans ögon och hår, som var lika svarta som floden Styx.
”Det ser bra ut härifrån”, sa Sandra och nickade gillande.
Hans trasiga byxor avslöjat ett rödmålat knä
”Var gömde du färgen?”
“Oroa dig inte! Jag har ställt den bakom reklamskylten. Ingen kommer att märka den. Hur som helst, jag kommer att vara i ambulansen snabbt. De kommer inte att sakna blodet tills vi har försvunnit.”
”Det är bäst att din plan fungerar!” hotade Andrew. ”Annars, lovar jag att färskt kött är tillbaka på menyn.” Han avslöjat hans huggtänder med ett ondskefullt leende.
Sandra skrattade. ”Och det är bäst att du gömmer dina huggtänder”
Det hördes en siren i fjärran
Andrews ögonen glittrade av spänning. ”Göra sig redo, Sandy”
Som en vålnad, rörde Sandra sig bakom reklamskylten, det enda gömstället på det öde området. Hon flinade ironiskt åt den kusliga annonsen om organdonation. Det morrade i magen på Sandra av hunger efter blod.
Ambulansen körde fram, med blinkande blå lampor. Ambulanssjukvårdarna hoppade ut, den ena kort, den andra lång.
Andrew skrek av smärta.
Värd en Oscar för hans föreställning, tänkte Sandra och fnissade. Snabbt som en nattfjärils vingslag, klattrade Sandra in på baksidan av ambulansen.,. och ut igen. Hon besviken över att det inte finns några blodpåsar. (***nattfjärils vingslag, here I'm really trying to say, fast as the beating of a moth's wing!)
Redo att fly var Andrew på benen igen.
Sandra gav tecken. ”Plan B”, sa hon, telepatiskt. Hennes hunger hade blivit olidlig.
Ambulanssjukvårdaren vände sig om när hon närmade sig. ”Varifrån kommer ni?” frågade mannen.
”Från din värsta mardröm”, sa Andrew som Sandra fnissade igen.
De visade sina huggtänder och kastade sig över honom.
English version
“Ambulance,” Sandra gasped,”my boyfriend has been run over”
She told them where she could be found and put the phone down.
In the shadowy side street, Andrew stopped moaning as the Gothic pretty girl came out of the phone kiosk.
“Look convincing enough?” Andrew asked. His pale boyish face stood in stark contrast to his eyes and hair which were as black as the river Styx.
“It looks good from here,” said Sandra, nodding approvingly.
His torn trousers revealed a red-painted knee.
"Where did you hide the paint?"
“Don’t worry! I have put it behind the billboard. Nobody is going to notice it. However, I am going to be in the ambulance quickly. They won’t miss the blood until we have gone”
“You plan better work,” Andrew threatened. “Otherwise, fresh meat is back on the menu.” He revealed his fangs with an evil smile.
Sandra laughed. “And you better hide your fangs.”
A siren was heard in the distance.
Andrew’s eyes glittered with excitement. “Get ready, Sandy.”
Like a spirit, Sandra moved behind the billboard, the only hiding place in the deserted area. She grinned ironically at the creepy advert for organ donation. Her stomach growled with blood hunger.
The ambulance arrived, with flashing blue lights. The paramedics jumped out one short, the other tall.
Andrew screamed in pain.
Worthy of an Oscar for his performance, thought Sandra, giggling. Quick as a moth’s wing, she climbed into the back of the ambulance…and out again. She was disappointed that there were no bloodbags.
Ready to flee, Andrew was up on his feet.
Sandra gave the sign. “Plan B,” she said, telepathically. Her hunger was desperate.
The paramedic turned as they approached. “Where did you come from?” the man asked.
“From you worst nightmare,” said Andrew as Sandra giggled again.
They bared their fangs and pounded on him.
**Correction appreciated. I'm still very much a learner.