**apology if I have set this out wrong on the forum; still trying to get to grips with things here. After the encouragement of my first attempt at this, I decided to try again. This time I cleaned it up a bit more beforehand since I now have Swedish for Microsoft word. Very handy. And tried to make the sentences simpler than the last one. Again, the story itself is just a bit of fun.
Svensk version
Den lila masken
Underlig tjejen, tänkte Jenny. Hon har på sig de där glasögonen överallt. Även inomhus. Och lila!
Jenny rynkade pannan. Kanske är de hjälp med ögon problem.
Tja, om hon njuter att se på världen i lila, vem jag är att säga något?
När Jenny var sexton år hade hon lila hår. (could you say ”hon har på sig lila hår” here instead?)
Hon log när hon mindes och tog farväl av flickan vid dörren. (would ”when she kom ihåg” work here as well? And I wanted to say, she smiled as she said goodbye to the girl at the door but when I wrote som, it looked to me as if I was saying, who said goodbye at the door)
Hon var trött från arbetet och gick direkt upp trappan. Hon tänkte gå till sängs omedelbar. Men hon bestämde sig för att titta till Toby först. Hon kikade in i Tobys rum. Hon blev överraskad över att han fortfarande var vaken. Hans lampa var tänd och han höll täcket under hakan. Han såg sig omkring i rummet. Hans blå ögon var stora av rädsla.
-Mardröm? Jenny satte sig på sängen men när hon rörde lätt vid hans panna ryckte Toby till.
-Vad är det för fel?
-Lilamask!
Jenny stirrade. -Lilamask?
Toby nickade. Hans läppar blev bleka. -Det kommer att fånga mig, stammade han. -Sal berättade
-Åh, det gjorde hon!
-Sal sade att det kryper längs golvet och att skulle det hoppa för att bita mig. Sal sade att maskens gift gör ett surrande ljud i man huvud (what about "ger upphov till" here, the poison gave rise to…?). Sal sade när man höra det ljuden dör man. Han hyperventilerande nästan.
-Det finns inte, okej. (wasn't sure how to say, no such thing)
Han puttat för att han hade blivit utskälld. Då ropade Toby -men Sal sade att det är osynlig.
Jenny blev arg och bet ihop sina tände. -Nåja, hur kan Sal veta om man inte ser det? Tänk på det!
-Hon kan se det med special glasögonen, sa Toby.
-För himlens skull!"
Jenny fick vänta tills Toby skulle sluta skaka, innan gick hon ner trappan. Hon tänkte ringa Sal genast. -Om hon inte säger till honom att det är fantasi så kommer jag att sparka henne, sa Jenny till sig själv och tog tag i väskan från soffan for att få sin mobil (would hämta be better here? Changed from "så ska jag avskeda henne" to " så kommer jag att sparka henne" as suggested by Basler. Also changed vänta på att Toby skulle sluta skakande to Jenny fick vänta tills Toby slutade skaka, Basler suggestion ..not sure why I wrote skakande).
Något stack hennes i arm.
-Ouch, ropade hon och såg oroligt ner på en blodfläck.
-Vad! … Hon letade efter skyldige (snälla, vara inte en sängbagge, tänkte hon) när det hördes ett konstigt susande ljud i huvudet och rummet började snurra.
English version
The purple worm.
Strange girl, Jenny thought. Wears those glasses everywhere. Even indoors. And purple.
Jenny frowned. Perhaps they are a remedy for sight problems.
Well, if she enjoys seeing the world in purple, who am I to say anything?
When Jenny was sixteen she wore purple hair. She smiled when she remembered, and said goodbye to the girl at the door.
Tired from work, she went straight upstairs. She intended to go straight to bed. But she decided to check on Toby first. She peeped inside Toby's room. She was surprised that he was still awake. His lamp was on and he was holding the quilt under his chin. He was looking around the room. His blue eyes were big with fear.
"Bad dream?" Jenny sat on the bed, but when she touched his brow lightly, Toby jerked. "What’s wrong?
"Purple Worm"
Jenny Stared. "Purple Worm?
Toby nodded. His lips were pale. ”It’s going to get me,” he stammered. ”Sal told me about it”
”Oh, did she!
”Sal, said that it creeps along the floor and it would jump and bite me. Sal said that the worm’s poison makes a whooshing sound in your head. Sal said when you hear that sound then you die." He was almost hyperventilating
"No such thing exists, okay."
He pouted because he’d been told off. Then he cried, “but Sal said that it’s invisible.”
Jenny became angry and clenched her teeth. “Well, how can Sal know about that if you can’t see it? Think about that?”
“She can see it with special glasses,” said Toby
“For heaven’s sake!”
Jenny had to wait for Toby to stop shaking before she went downstairs. She intended to call Sal right away. ”If she doesn’t tell him that it’s a fantasy then I will fire her,” Jenny told herself and grabbed her bag from the sofa to get her mobile phone.
Something pricked her arm
"Ouch," she cried and looked down worriedly at a blood spot.
She was looking for the culprit (please don’t be a bedbug) when she heard a strange whooshing sound in her head and the room began to spin.
***Hopefully not too messed up this time. Hope to see a native make corrections on this too. Thanks.